Nog för att jag är ensamstående ungkarl osv, men jag vill verkligen försöka ha ett trevligt hem även inredningsmässigt sett. Här ser man inga skitiga kalsonger, p-tidningar eller pizzakartonger på hög direkt.

Tvärtom, jag älskar förvaring (men har för lite av det ännu), rent och undanplockat och hela min tanke med inredningen har varit att köra rätt så neutrala färger på väggar/golv/tak, sedan färgsätta det som är lätt att byta ut. Krukor, gardiner, mattor, kuddar osv  – klassiskt. Gärna ljusa material då jag inte har överdrivet mycket ljusinsläpp.

Då till färgvalet.

Nuförtiden så är det ju hipp att allt ska vara könsneutralt. Pojkar ska leka med dockor, tjejer med bilar osv. Så färger då, alla minns väl då man var liten och angav favoritfärger? Några stack ut, men blått var majoriteten hos pojkar, rosa o rött hos tjejer. Någon vågade kanske svara orange eller något udda, men jag minns ingen pojke som svarade rosa i varje fall. Någon tjej hade dock kunnat svara blått eller lila kanske, det var inte lika märkvärdigt som ifall en pojke hade svarat rosa. 

Nu idag, som vuxen, så har jag mina egna färgval – eller? Långt innan jag köpte huset så bestämde jag mig för att olivgrön är en färg jag vill ha i några av rummen. Så är det nu. Orange har också tilltalat mig, men det har inte blivit av. Men rosa? Kommer aldrig på fråga!

Det här sitter bannemig djupt rotat. Skulle jag köra rosa gardiner, mattor, kuddar – vilket i sig säkert hade varit sjukt snyggt – så hade jag nog aldrig kunnat ta hem en date utan att hon misstänkt att jag redan varit sambo/gift osv. Rosa går bara inte.

Jag bestämde mig tidigt för att försöka inreda huset neutralt, så om jag säljer det så ska det tilltala båda kön om det går. Jag har redan skitit i det blå skåpet. Köket blev grått, vitvarorna svarta, panelväggen i sovrummet svart. Å visst, jag undviker blåa färger, men jag har redan gjort färgval som drar mer åt det som historiskt ansetts som “grabbigt”.

En parentes förresten – när jag träffade mitt ex och fd sambo så hade jag massor med blåa inredningsdetaljer. Krukor o gardiner främst. Gissa vad som åkte ut först när vi flyttade ihop? Inget ont om min sambo, men hon var lika anti mina blåa detaljer som jag var anti hennes rosa detaljer eller blommiga krussedullkrams. Jag gillade fyrkantiga mattor, hon runda. Osv. Det var ett nöje dock att ha de oändliga diskussionerna när man skulle flytta ihop och försöka hitta en kompromiss, hoho.

Om man vänder på steken, kommer jag hem till en date och kikar runt så förutom en hel del vitt så nog smyger det ofta sig fram en och annan rosa eller röd detalj. Jag kan inte minnas någon som har kört blått?

Åter till färgvalet. Jag letar nu efter lila inredning till hallen. Ja, lila. Det ska vara årets färg och vafan, jag kan väl lika gärna kosta på mig å vara lite hipp då! Spenderade timmar ikväll på att leta en lila dörrmatta, utan att lyckas. Fanns mest bara neutralfärgade. Hittade två mattor på Rusta, men den ene var vinröd och det kändes inte helt ok. Den andre var mer åt det rosa hållet. Den ratade jag direkt.

Nu hemma så ser jag på nätet att det faktiskt var en lila matta. Fast lila är ju en mix av rött och blått, så den lila nyansen var mer åt det röda hållet – vilket jag tyckte kändes rosa. Den lila färgen med lite mer blått, som på ett par av IKEAs pläder, tilltalar mig mycket mer!

Jag vet inte om jag känner att jag är hjärntvättad av genusuppväxt, även om det kanske är så. Jag bara tycker min lila nyans är finare, utan att kunna förklara varför. Kruxet är nu bara hur fan jag ska hitta “min” lila färgtyp, den “grabbiga” varianten av lila. För jag vill få vara grabb ett tag till.

Ps. Jag har rosa skjorta på jobbet och jag är förbaskat snygg o manlig i det. Ds.