En filmsnutt säger mer än ord.

Invigde sovrummet – allena. Ja, bortsett från Sune då, som då som alltid ser det som hans sovrum och hans säng. Jag får låna en liten bit av sängen, uppåt kudden typ…

Sov fruktansvärt dåligt inatt, men det berodde nog på att jag slet i 16 timmar igår i huset och prioriterade bort att äta. När jag väl åt, sådär runt 22:30, så krashade magen helt… men men, livet ska vara hårt som glad snickare. Det första jag gjorde i morse när jag vaknade var att leta spackelfläckar i taket och när jag hittat dem så började jag fundera på att må…. neh, inte måla mera, nu får sovrummet vara som det är.

Idag blir det en renoveringsfri dag. Lite inredningspyssel bara + ska koppla in elementet som ger stödvärme i sovrummet. I veckan kör jag igång med arbetsrummet. Hämta hem glespanel, glesa o gipsa tak, isolera väggar, borra ut hål för luftintag, gipsa golv, regla ut för elskåp, gipsa väggar, ordna någon form av inspektionslucka till elskåpet mm… har minst 1 månads arbete i arbetsrummet, troligen 1,5 mån. Därefter har jag två rum som jag kan “bo i”. Då tömmer jag hela mittytan på huset, plastar in soffa mm och sedan river jag hela mitten. Just nu är prognosen att ett kök börjar ta form i april.

Hade besök av världens finaste vän för en stund sedan och fick beröm för sovrummet.

Samtidigt är det svårt att njuta, jag är inte stolt då bara ETT rum går att bo i. Resten av huset är fortfarande kaos. Men jag måste ta mig tid att njuta. Ska unna mig någon renoveringsfri dag innan jag går loss på nästa rum.

Hade inget att fira med hemma, men NÅGOT gott ville jag ha för att markera för mig själv att ett rum faktiskt är färdigt. Blev rånad av kassabiträdet i lokala närbutiken då jag köpte en kall folköl och en kubansk cigarr, men det var fem jävligt sköna minuter ute på altanen. Nu ska jag elda upp byns största brasa och inte göra ett skit. Trevlig kväll!

Jag saknar ord för mina känslor. Detta är ofattbart. Detta är ett magiskt ögonblick.

I flera månader har jag levt utan riktigt kök, utan ett riktigt sovrum. Jag har sovit mellan reglar och målarställningar, mellan ett kylskåp och en braskamin, omgiven av fem-sex fönster utan mörkläggningsmöjlighet. När det har varit som kallast och jag har eldat i kaminen så har sängen haft en temperatur på +28 grader vid läggdags. Trångt, smutsigt, bökigt.

Nu står sängen i det som kommer att vara mitt sovrum. Jag fattar inte att jag har gjort detta. JAG. Mr Tummen Mitt i Handen. Jag som aldrig har rört en skruvdragare, som aldrig lyft en regel. Nu står ett helt nytt rum färdigt, byggt enligt branschstandard. Ny el, tilläggsisolerad, helt nytt golvbjälklag.

Bortser jag från misstag, skavanker och mängder av spår och tecken som visar att det är en amatör som byggt rummet (vafan, det är första gången jag gör sådant här, märkligt vore det om jag hade kommit upp i samma nivå som en snickare med +20 års erfarenhet), så är detta bannemig det fräschaste och läckraste sovrum jag någonsin haft i mina boenden. Hyreslägenheter, släng er i väggen, nu äger jag ett hus! MITT HUS!

Det som kvarstår är en andra strykning av fönstret, lite textiler, hyllor, belysning mm. Nu hade jag behövt en kvinna. Jag är som de flesta män fullständigt korkad vad gäller att välja textiler och kulör. Färg på säng överkast? Kuddar? Färg på gardiner?

Nej, nu ska jag fan åka ut och handla en cigarr.

Småpyssel idag, detaljarbete kan man säga. Alla lister är på plats, men tror ni verkligen jag kunde låta bli att måla fönstret när jag såg hur gult det var? Njet. Fram med maskeringstejp, men krävs 2 strykningar även där för att få det “hyffsat”. Spraymålat lite kabel + eldosor som jag vill mörka in mot väggpanelen. Betsat på de två ljusa fläckarna på den skadade väggplankan. Tror jag trivs bättre med två mörka fläckar än två ljusa fläckar.

Så, nu vet jag vad min absolut största svaghet är när det gäller att bygga. Eller det är två svagheter i kombination.

1. Måla.
2. Listverk

Att gera lister och mäta dem så djävulskt exakt så det blir milimeterpassning t.ex. på 3-meterssocklar. Naeh, fixar det inte ensam, inte på egen hand. Att bara pressa fast måttband/tumstock hela vägen och få exakta milimetern för att sedan milimergera perfekt i kapsågen verkar inte vara min grej. Inte i alla fyra hörn i varje fall.

Sedan att måla. Jag har sabbat varenda jävla list i sovrummet nu. Jag tänkte färdigstryka rubbet med Nordsjöfärgen istället, den helvetesdyra färgen. Efter två penseldrag förstod jag varför. Den billiga Alpinafärgen täckte verkligen nada. Norsjöfärgen täckte hur fint som helst och var flera, flera nyanser vitare. Den billigare färgen var bannemig gul/vit. Jag skulle behöva plocka ner alla lister, socklar osv igen och måla om allt med Nordsjöfärgen. Nu orkar jag dock inte mer – nu får det vara nog! Ikväll sover jag i nya sovrummet, punkt.

Ja, tro det eller ej, det var så jag spenderade delar av min fredagskväll. Jag vet nog vilka perversa tankar som kretsar hos er nu, men det var faktiskt bara en Glad Snickare som försökte sig på inredningspyssel. Mitt första försök att göra en egen trådlampa blev – FAIL!

Började med en stoooooooor ballong. Valde färgen röd bara för att bejaka min kvinnliga sida. Får inte blåsa upp den för mycket, då den lätt blir oval, utan försöka hålla den runda formen.

Sedan ritade jag hål runt en hålsåg som mall, så jag visse hur stort hålet skulle vara där armaturen skulle ner.

Jag utsåg givetvis en kvalitétsansvarig för att säkerhetsställa att jag som byggherre följer kommunens råd och regler 😉

Sedan var det dags att börja kladda. Fram med glättat garn och tapetklister. Ballongen hängde jag upp i duschdraperistången och lät hänga någon decimeter ovanför duschgolvet, där jag lagt ut brunpapper. Jag drog ut ett par decimeter garn, kanske en halvmeter på brunpappret och började pensla garnet med tapetklister. Insåg rätt snabbt att det här skulle ta sjukt mycket tid. Efter 35 minuter hade jag bara kommit några varv runt den jävla ballongen. Ballongen for åt alla håll och kanter och rätt snabbt hade jag tapetklister över halva mig. Fasiken vad halt allt blir! Tapetklister är ju som såpa! Efter 50 minuter tröttnade jag. Då hade jag fått trassel på garnet, fått reda upp kletiga knutar och fått kämpa med den jävla lampskärmen. TÅLAMOD ÄR MIN SÄMSTA SIDA!!!! Nu åkte det förbannade garnnystandet rätt ner i tapetklisterburken och sedan lät jag skiten fara runt på golvet, medan jag stod upp och vevade garnet runt lampan. Det stänkte tapetklister överallt. Väggar, badrumsskåp, badrumsfönster, handdukskåp, ansikte, kläder…. men fort gick det, nu jäklar!

Där tog garnet slut. Hmm. Kändes som om jag kanske skulle haft mer garn, men vafan, ser bra ut! Vi provar väl? Torka över natten nu då och be till gudarna att kvalitétsansvarige inte går dit med klorna… Vaknade i morse fylld av förväntan och gick och spräckte ballongen. Fasiken, såg ju inte så pjåkigt ut! Eller…. hmm… jo.

Visade sig att den tålmodige hade fått ett gott resultat, medan jag straffades direkt. När mitt tålamod tog slut igår kväll och jag började veva garnet direkt från tapetklisterburken, så drog det med sig klumpar av tapetklister. Dessa byggde i sin tur hinnor mellan trådarna. Försökte fota med blixt nära trådarna här för att visa. Inte alls snyggt.

Försökte dammsuga den satans lampskärmen, försökte köra med rakblad, försökte borsta, men neh… får inte bort limmet. Sista försöket nu så hämtade jag en blomspruta med vatten och duschade. Då skön hela jädrans bollen ihop.

 
Gaaaah. Nu har jag hoppat på lampan, kastat den i väggen, kallat den fula saker… men, jag ger dock inte upp, ska göra ett nytt försök. Måste dock lugna mig lite så jag inte får hjärnblödning. Lärdomar:

1. Låt det ta tid. Tålamod ger ett bra resultat här.
2. Pensla allt garn, inte doppa eller annat. Ska klura om jag inte kan nyttja fiskespöt eller en fiskerulle eller något. Skulle vilja se till att garnet inte trasslar sig, men ändå passerar tapetklister snabbt och smidigt.
3. Materialet till detta kostade mig knappt 120 kr. En snörbollslampa på en inredningsaffär kostar 1995 kr. Jag har råd att misslyckas 15 ggr till. 😀

Fortsatt jobba på med foder, socklar, smyg osv. Jädrans vad tid allt tar.

Provade en billig pensel och billig listfärg på ett foder och fasiken vad kasst det blev. Kopiöst synliga penselränder. Imorgon ska jag färdigstryka med dyrare färg + proffspensel, får se om jag upplever någon skillnad då. Jag trodde folk drev med mig först då de pratade om hur viktigt färg, roller, pensel osv är i kvalitét. Vaddå skulle det vara värt att lägga ut flera tusen kr på sådant?! Hmm, nu när jag ser resultaten… så… ja, fanemig, det verkar som om det är rätt att lägga pengar på måleriet.

Tror nog alla som renoverar i ett hus (eller lägenhet med för den delen, men framför allt hus) känner igen detta.

Man börjar i en ände och renoverar. Så gör man liksom upptäckter. “Äh när jag ändå är i farten, lika bra jag gör detta med..”
Sedan växer det, som en snöboll som rullar för en slänt i töväder. Nu när jag skulle sätta upp fönstersmygen så noterade jag att fönsterkarmen åkt på rejält med stryk genom åren. Inget jag tänkte på innan då “huset i sig” var slitet, men nu när jag kommer med fräscha prylar omkring så blir plötsligt fönstret akilleshälen. Likaså är färgen aningen mer gul, även själva fönstret. Arghh, jag hade INTE tänkt måla om fönsterkarmar och fönsterramarna nu!! Funderar på att skita i det och ta det längre fram.  Blir ju fan aldrig färdig, hela tiden något nytt moment som dyker upp…